Inbördes beundran.

Idag var det årsmöte för vägföreningen. Längst fram med klubban i ett järngrepp sitter två tillsynes helt vanliga fosiler. Men låt dig inte luras av skenet. Eller snarare skenet bedrar.

Två medelsvensson, 50+are med lätt övervikt, eller snarare ölen som är den stora boven till dom övergödda magarna. Som haft varsin stol längst fram dom senaste 30 åren.

Varför låter vi detta fortgå? Vad har dessa två fosiler som ingen annan har?
Dom hade ett jävla stort engagemang! Dom gör nått dom tycker är kul, för det mesta. Men börjar dom nu inte bli lite för insnöade? Dags att byta ut en haltande trött hingst till en ungmärr med hett blod i ådrorna. Och på köpet har vi plötsligt fåt en het hingst, dock med en gulpande mage som hindrar att drägglet hamnar på protokollet som ligger på bordet framför.

Som gammal och erfaren, som dessa två hingstar får oss andra att tro, måste man kunna ha ett möte och visa alla deltagare samma respekt.
Man kna inte bara hålla ett fåtal om ryggen och blunda för helheten. Det är detta som störmig.
Jag fattar, som alla andra, att man inte kan hålla sig sams, tycka likadant, eller göra alla 400 huägare nöjda. Men man kan fölika, förbedla och visa respekt.
Och sen när man får en obehaglig fråga försöka byta samtalsämne eller bara helt enkelt nonchalera frågeställaren. Att efter alla dessa långa o många år inte kan ta kritik.
När man har setat på posten så pass länge så är man rejält insnöad, och då borde man ta kritiken med öppna armar. För att se vart man har sina brister. För brister är oundvilkiga. Så är det bara. Vi är alla människor.

Är så less på att alla hela tiden ska jämföra sig med andra istället för att börja med att göra sitt bästa och sedan försöka göra det ännu bättre än sigg bästa.
Att jämföra sig med nått som är säre får en inte att framstå i bättre dagar utan tvärt om. Som att sparka på den som redan ligger och sedan skratta. Är det rätt?

Nä, in med nytt blod som vågar ta kritik, bli ifrågasatt och famför altt vågar ifrågasätta andra.
gärna en hingst och ett sto, vi får ju inte glöma genus!!! För guds skull!!