Sammandragningarna vill bara inte sluta. Dom avlöser varandra.
Käns som om det ända jag gör nu för tillfället är att längta till jul. Då folk är lediga o jag har massa att prata med.
Just nu vill jag inget heller än att få gå o jobba, men som alla säger, tänker jag på han i magen o det är väl klart att han ska få stanna till efter nyär där inne.
Så vila vila o vila är det jag gör.
Men då får man dåligt samvete att man inte gör nått hemma heller. tvätten o disken bara ligger där o väntar...
Dessutom är magen ivägen o jag kan längre inte sätta på mig stövlarna så det får bli vintekängorna. stora klumpar, men gud så sköna om man inte knyter dom. Fötterna börjar nog samla på sig lite vatten nu, så jag har fått låna stödstrumpor av mammsen. TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vänligen skriv en komentar, men undanber elaka och sårande. Tack