Akuten igen :-(

Det var inte blåljus, men nästan.Mammas blåa skoda fick duga bra. :-)

Började vid 17 tiden på kvällen. Sammandragningarna, sd, kom i gång med smärta i mage o rygg o efter en timma kom dom rekelbundet. Höll i sig ungefär 30-40 sekunder o sedan övercik det till vanliga sd. Så det blev aldrig lungt mellan. Efter en stunds vila o två alvedon ( som jag lärde mig förra graviditeten) blev det absolut ingen skilnad.

Ringde förlossningen o beskrev mina besvär o oro. Men när det visade sig att jag bara var i v. 21+0 fick jag inte komma dit utan skulle till gynakuten. Trots att det är samma läkare på båda ställena.

(Tycker det är förfärligt att sitta där med magen i vädret medans minst två tjejer sitter där med missfall. Kommer så väl ihåg när jag var där med mitt misfall o det satt mammor med nyfödda bebisar, som antagligen fått nån komplikation efter förlossningen. Gud så dåligt jag mådde då. Jag hade tur den gången som fick en underbar syrra som öpnade upp ett rum med två sängar som vi kunde få ligga i o vänta på att få träffa doktorn. Tycker det borde vara separata väntrum i detta läge) åter till i går...

J skulle upp tidigt för att åka till haparanda o I hade inte somnat än så jag ringde mamma o frågade om hon ville/kunde följa med. Självklart kom hon en kvart senare o hämtade mig. (o självklart var hon tvungen att gå in o säga natti till I, o vad han sken upp i ansiktet o gav mormor stora kramen. Hon ska hämta honom på förskolan idag) Vi var väl inne kl 20 o det var som sagt folk i väntrummet, så det skulle ta en tid innan man fick träffa dr. klockan 22,45 var det äntligen min tur. Åter igen beskrev jag mina krämpor och fick hoppa upp i stolen. O jäklar vad det gjorde ont i skinkorna, ischias.

Först ul på magen o sen känn o kläm o vul. Dock efter 6 timmar sammandragningar så hade det inte skett så mycket. Tur! frågade om moderkakan, men dr var inte så duktig på ultraljud, så vi skippade det.

Men ändå så ville dom inte skicka hem mig riktigt efter som det inte avtog. Läkaren kände på magen o sa att det var värkligen ordentliga sammandragningar jag hade. Men fick TVÅ CITADON!! Ok tänkte jag, läkaren vet väl vad han gör så jag satte i mig dom o skulle vänta 30 min på att dom skulle börja verka innan jag fick åka hem. O exakt efter 30 min satte dom in o jag blav såå dålig. Mådde illa o var aldeles kritvit i ansiktet. O svettades så. Fick lägga mig ner i mammas knä, kände mig som 5 år, o jag kunde inte höra nått för det brusade så i mina öron. Men efter 10 min var det ok o jag kunde gå hem med två Citadon i fickan som jag skulle ta när dom andra slutat verka.

Såg som i en dimma hela vägen hem. O presic när jag somnade vaknade jag till flera gånger. Kände mig riktigt full. Men tillslut somnade jag in så skönt. Bara för att vakna en timme senare med otroliga smärtor i magen. Dom kom med 10 min mellanrum o föll i sig i 5 min. Nu var dom anorlunda o jag blav rädd för att det kunde vara tabletterna jag fått. Så jag ringde vårdguiden o frågade vad jag skulle göra.

Vanliga sd har smärta 3
dom i går kväll var 6
men natten var helt klart 9.

Dom pratade med min läkare jag hade haft tidigare på kvällen o han sa att jag skulle ta en tablett citadon till o hjälpte inte den skulle jag ta en ambulans in igen. Sagt o gjort tog jag EN tablett o en timme senare hade det avtagit o jag kunde äntligen lägga mig i sängen igen brevid två snarkande killar. Sov som i koma fram till straxt innan dom åkte till förskolan, så jag han säga puss till I. sen la jag huvudet på kudden o sov ytterligare 4 timmar helt ostört.

Jag är fortfarande väldigt trött, efter tabletterna tror jag, men smärtan i magen är nästan borta. Känner att sd finns kvar när magen blir hård, men jag känner inte av dom längre.

Oj, det här blev långt. Sorry.

________________________________________________________________

Mamma! Tack snälla för att du följde med mig. Det uppskattade jag.
Kramar till dig!